måndag, december 31

KingWizard's mirakelhund

I höstas hände det som alla hundägare är livrädda för, en av våra vovvar blev akut och mycket allvarligt sjuk.

Det var Buster som på torsdags kvällen fick över 40 graders feber och var hängig. Han var inte bättre på fredags morgon, så jag åkte till en Djurklinik. Röntgen av buk och blodprover togs, han hade lågt med vita blodkroppar och vi blev remitterade till ett större Djursjukhus där Buster blev inlagd. Enligt veterinär nr 1 var Buster mycket allvarligt sjuk. Jag tog ett snyftande farväl av älskade Buster och körde hem med en stor klump i magen. Innan jag körde kom vi överens om vad det hela skulle få kosta eftersom Buster inte är försäkrad. Jag hade bara hunnit köra en kvart då veterinären ringde och sa att dom behövde mer pengar, vilket jag sa ja till och pristaket höjdes med flera tusenlappar till. Det kändes dystert att komma hem trots att övriga vovvar blev överlyckliga då jag kom hem. När jag varit hemma en timme så ringer veterinär nr 2 som nyss gått på sitt pass. Buster hade blivit sämre och mer pengar behövdes för att rädda honom och självklart sa jag ja och återigen höjdes pristaket med åtskilliga tusenlappar. Innan jag gick och lade mig så ringde jag för att höra hur det var med honom och då sa veterinär nr 3 att det inte såg bra ut och att det återigen krävdes mer pengar att få honom frisk. Då blev jag lite fundersam och ville tänka till morgonen. Mitt i natten blir jag väckt av att veterinär nr 4 ville ha mer pengar, annars skulle inte Buster klara sig, då sa jag nej och började få en känsla av att något inte stämde. Ingen av veterinärerna pratade om Buster, ev diagnos eller ev behandling, utan det kändes mer som ett kommersiellt pengasug, ingen av veterinärerna hade heller en blekaste aning eller ens en liten gissning om vad felet på lille vovven var. På lördags morgon ringde veterinär nr 4 igen och krävde bums mer pengar för nu låg Buster för döden och det fanns ingen chans till räddning utan mer pengar, han skulle helt enkelt dö och inte ens överleva i 1 timme till. Jag sa nej till att det fick kosta mer och då ville veterinären ha tillstånd att döda Buster då det var det barmhärtigaste. Jag sa nej till avlivning då jag nu var helt säker på att det inte stod rätt till någonstans, jag ville helt enkelt träffa Buster och se honom med egna ögon. Vi for omgående till Djursjukhuset och blev placerade i ett rum en hel timme utan att någon dök upp. Till slut kom då veterinär nr 5 och avrådde oss från att ta hem vår egen hund för han skulle inte klara sig, hon försökte i en kvart att övertala oss att gå med på att hon fick döda vår hund innan vi fick träffa honom. Jag började ilskna till rejält reste mig och skulle gå efter Buster själv. Då blev det annat ljud i veterinärens skälla: Jag hämtar honom men var beredda på att han är döende. Hon kom tillbaks med Buster i famn och i den sekunden så visste jag bergsäkert att denna vovve skulle klara sig. Jag vet inte hur jag visste men jag har ju lite hunderfarenhet då jag haft hund sedan 1980 och det är ett bra tag. När jag fick honom i famn så slickade han mig i ansiktet och viftade på svansen. Han var lite trött men väldigt långt från döden, tacl och lov. Vi betalade dom så extremt viktiga pengarna till Helsingborgs Djursjukhus och lämnade det...för gott, ty där ska jag ALDRIG mer sätta min fot!!!

Veterinären som förstått att vi var misstänksamma och hunderfarna viskade lite försynt till oss när vi gick att ”mirakel kan kanske ske, han kanske blir frisk, det finns nog hopp” sa hon med skamsen och ynklig röst. Väl ute i friska luften med vår älskade lille Grådvärgsvalp kände jag mig lättad och fri. Min man och jag satte ner Buster bredvid bilen för en kort sekund då vi skulle bädda till honom i hundburen. Hör och häpna men då lunkade Buster för egen maskin bort till närmsta gräsmatta och pinkade sisådär 2 liter dropp och när han kissat klart så snusade han runt lite, hittade en lämplig plats och så rullade han sig och viftade på svansen. Oj, vilken lycka, helt obeskrivligt! Han blev glad när han kom hem, han åt en stor portion mat, drack lite, kissade 2 gånger ute och bajsade även det ute. Sen somnade han och sov så sött. Dagen efter var han helt återställd och fullt frisk. På måndagen var han med i skogen på en 6 km lång promenad och inga spår av sjukdom eller ohälsa syntes på lille Buster. Så mirakel sker faktiskt i verkligheten och inte bara i sagornas värld! Att 5 olika veterinärer ville döda denna hund är kanske en gåta för många av Er som läser detta. Men då ska Ni veta att hundvärlden är kommersiell som allt annat här i världen och pengarna styr ofta människans handlingar. Min teori är att när Djursjukhuset insåg att dom inte kunde suga mer pengar på Buster, så ville dom döda honom i stället. Det är nämligen så att det finns en ansvarsnämnd och djurskyddsregler för dom att följa. Djursjukhuset är ansvariga för hundens välbefinnande och inte djurägaren då en hund är inlagd och djursjukhus skall enligt djurskyddslagen göra allt för hunden skall få en korrekt behandling och bli så frisk som det går. Buster upptog en dyrbar plats på djursjukhuset som dom ville ha in en ännu mer betalande patient på i stället. Jag hade ju sagt stopp för mer kostnader, då det drog iväg hiskeligt. Jag vill inte nämna summor för jag tycker inte att det hör till historien, men jag kan säga så mycket att jag betalade bra mycket mer till Helsingborgs Djursjukhus för behandlingen av Buster än vad jag köpte Buster för till avel/utställning av hans uppfödare.

Jag har valt ordet döda istället för avliva, för det var så hemskt jag och min familj kände det. Vi meddelade Djursjukhuset att han var helt frisk dagen efter och dom verkade inte bry sig ett dugg och dom verkade inte heller förvånade. Man undrar i sitt stilla sinne hur många hundar som dödas på löpande band utan att veterinärerna ens blinkar. Usch, fy!

Glada är vi i alla fall att Buster är frisk och vi återigen är en erfarenhet rikare. Nu vet vi ju vilket Djursjukhus vi aldrig mer ska rekommendera och att man ska lita på sin egen känsla.
Detta var King Wizard's mirakel som får avsluta vårt år 2012.

Gott Nytt År till Er alla och vi ses år 2013 i ny blogg!
http://kwblogg2013.blogspot.com

söndag, december 30

År 2012

Detta året är väldigt snart slut och då kan man ju fundera över vad som egentligen hände under hela detta året och hur det kunde gå så oerhört fort...
Som uppfödare får man uppleva både bra och tråkiga saker, man väljer så klart att förstärka dom bra sakerna och försöka att inte gräva ner sig i dom mindre roliga händelserna, det kallas överlevnadsinstinkt.
Här på kennel KingWizard har det varit ett händelserikt och intressant år med mycket nya erfarenheter som berikar vårt liv och ger mer kunskap om den stora hundvärlden.
Detta är en bild på Tulla, Husses älskling!
Vi tog det svåra beslutet att omplacera Tulla som sällskapshund till en fin familj i Blekinge. Orsak till detta beslut var att Tulla har haft 2 kejsarsnitt utan levande valpar och skall då inte användas till avel mer.
Här har vi en bild på hela familjens gullegris, Tryggve!
Ett lika svårt beslut var det att omplacera honom, men tyvärr det också nödvändigt. Det visade sig sorgligt nog att han blivit steril.
Här är en bild på lille snyggingen Truls!
Trullegossen har tråkigt nog också fått flytta ifrån oss till en fin familj i Kristianstad. Situationen blev till slut helt ohållbar med honom i huset, då en familjemedlem/nära anhörig var fruktansvärt rädd för honom, helt ologiskt och utan anledning för han är verkligen snällaste vovven i världen.
.
Man kan verkligen säga att vi på kennel KingWizard har haft riktig otur med rasen Bullterrier och om sanningen ska fram kanske tappat gnistan lite för denna annars så charmiga ras. Det har helt enkelt varit för mycket tråkigheter och jag har haft svårt för att skriva om det här i bloggen. Jag har behövt egentid att sörja och smälta det hela. Jag har känt misslyckande och varit ledsen, så klart, annars vore jag hjärtlös.
Kvar hos oss som ensam Bulle är Tingeling!
Om vi ska ha kvar henne eller inte vet jag ärligt talat inte i dagsläget. Jag behöver mer tid att känna efter om Bullterrier är en ras att satsa mer på för oss eller om besvikelserna helt enkelt blivit för många. Tinglan är i alla fall högt älskad av oss alla och behandlas lite som en Queen här på Torpet. Hon är dräktig och vi hoppas verkligen att vi ska ha lite tur och att allt ska gå bra.
...och så nu till det riktigt roliga som hänt under året som gått:-)
Jag har blivit helt smärfri i nacke, rygg, axlar och armbågar och totalt fri från alla värkmediciner, läkarbesök och övriga behandlingar. Därmed har jag fått ett LIV som är hur kul som helst och jag har massor av fritid och är glad nästan jämt. Jag har tid att läsa bra böcker, lösa korsord, handarbeta, måla naglerna, baka bröd, umgås med vänner, släkt och grannar. Jag kan städa, diska och hänga tvätt igen och det är till och med skitkul:o)) Långvarig smärta kan verkligen förstöra ens liv och humör.

Jag hade ju Cocker som är en extremt långhårig ras med enormt mycket pälsvård som bad, fön, kamma, borsta, trimma, klippa, tovutreda och plocka barr, kvistar ur pälsarna efter varje skogspromenad. Jag fick muskelinflammation och diagnosen blev till slut att den blir kronisk om jag fortsätter. Cockrarna fick flytta i början av året och jag blev smärtfri mer eller mindre bums. Vilken lycka, det absolut bästa beslutet jag fattat i hela mitt liv. Jag älskar mitt liv som smärtfri och jag är lyckligare än prinsessorna i sagornas värld. Underbart! Jag saknar inte någon av mina Cockers, jag är bara nöjd och harmonisk och jag vet att dom alla har det hur bra som helst i sina nya familjer. Om jag ångrar något så är det endast i så fall att jag skulle slutat med den rasen flera år tidigare och inte lidit i onödan bara för att jag var rädd för vad andra skulle tycka om jag bytte ras... Hur knasigt tänkt som helst. Det är ju jag som lever i mitt liv och inte Ni andra;-)

När jag skaffade mina första Cockers så var inte deras uppfödare ärliga mot mig då jag frågade om pälsvården, tyvärr. Allt jag fick höra var att pälsen var inte så jobbig om man bara kammar regelbundet. Oj, oj, oj, vilket ljug! Jag vill varna alla för att köpa en söt Cockervalp som snabbt växer till sig och blir ett pälsmonster av extrema propotioner. Nu blir säkert Cockervärlden ursinniga på mig, men det är en fis i rymden för mig, eftersom jag är en ärlig och seriös person som inte förskönar den bistra verkligheten.

Jag hade ju kunnat fortsätta med Cocker och ha dom rakade, men det är inte min melodi att producera valpar av en ras som jag inte själv behärskar pälsvården på...!?
Det finns massvis av Cockerkennlar som har flertalet rakade hundar och skyller på både det ena och det andra som; den är färdigutställd, den är ömhårad, den ska ha valpar, den är gammal m.m Ursäkter alltihop och det är ett falskt och oseriöst sätt att driva kennel på, enligt mig. Hade dom klarat av pälsvården så finns det ju ingen anledning att inte ha dom i full och rastypisk päls, eller hur?!
När jag gick ut med denna info i min blogg i våras, så fick jag flera mail från Cockerägare och Cockeruppfödare, både anonyma och adresserade. Alla tyckte faktiskt att äntligen var det någon som vågade prata om hur jobbiga pälsar dom faktiskt har och vilket problem det faktiskt är.

Jag är dock oerhört stolt över dom Cockervalpar jag fött upp och jag minns varenda en och har älskat dom allihop.

Ja, detta är KingWizard's årskrönika 2012. När jag nu tittar tillbaka på året som gått så har det faktiskt varit ett helt underbart år, kanske ett av dom bästa hittills och ett mycket lärorikt år. När jag blev smärtfri och mer rörlig gick jag dessutom ner 12 kg i vikt och det är ju kul det med, man tröstäter ju en del när man är olycklig och har smärta..........

lördag, december 29

Tassar

Vi har haft plusgrader några dagar så den mesta snön har smält bort. Då är det ju tur att man har kameran full av njutbara snöbilder. Nelli gillar dock inte snö, utan tycker det är alldeles för kallt och hon trippar så försiktigt fram.

onsdag, december 26

Myspys

Liten bullerullan tar en tupplur i sin varma och goa bädd. Blåsigt, kallt och regnigt hela dagen lång och det vet ju alla bulleägare vad det betyder...?! Tingeling vägrar att gå ut i detta vindiga blask och gör sig helt onsynlig;-)

måndag, december 24

Julgranskula

En av våra söner är lastbilsmekaniker och det syns på pyntet i deras julgran hemma hos dom;-)

söndag, december 23

Lugn och fin

Sagohästen stressar inte upp sig i onödan,
inte ens när Tomten snart ska komma.

lördag, december 22

Lugn och fin

Nelli stressar inte över att Tomten ska komma i övermorgon.